Etikettarkiv | Inspiration

Tanka energi!

277Denna dag vräker regnet ner och synen genom fönstret är allt annat än energigivande – grå himmel, regn och snö snö snö på marken. (I och för sig upplyftande att regnet skyndar på snösmältningen, det är förstås välkommet!) Jag fick ett mail för ett tag sen från min mamma som i sin tur fått det av en som arbetar i samma hus som henne. Det fick mig att tänka till lite grann kring det där med vardagsenergi. Det var en fritt översatt text och jag sållar fritt här i min återgivning samt lägger till egna tankar:

Begreppet energitjuvar är välbekant och många försöker vara uppmärksamma på vad/vilka som suger ens energi så att man kan undvika att bli dränerad. Men ibland kanske det kan vara mer fruktbart att försöka hitta sina energigivare. Livets oaser där vi får energi, där vi känner oss som mest levande och får kraft, där vi kan tanka glädje i vardagen. Det finns förstås stora ”självklara” energigivare, t.ex. göra en långresa, träffa Kärleken, få barn etcetera, men dessa inträffar ju relativt sällan. Istället bör vi nog försöka identifiera de mer vardagliga energigivarna. De som höjer din glädjenivå till en puttrande vardagslycka och som sprider sin doft en vanlig tisdag i april. Livet består ju trots allt till allra största del av vardagar!

Så det vi borde fundera över är helt enkelt – vad gör mig lycklig? Kanske att få laga mat i lugn och ro. Att sy gardiner. Att gå ut i skogen. Att konstruera något. Att träffa vänner över kaffe. Att sitta i fåtöljen och läsa en bok. Att gå en promenad och tänka tankar hela vägen ut. Vad fyller på dina energinivåer? Det gäller att hitta sina energigivare i vardagen och sedan K-märka dem. Får ej röras. Måste prioriteras. Måste skyddas. Får inte slopas för ”jag har inte tid”. Det är som att inte hinna tanka bilen för att man har bråttom och måste köra långt.

Med risk för att låta som en käck självhjälpsbok så vill jag tipsa dig och mig om att göra en egen ”tanka energi-inventering”. prästkrageDet är inte själviskt att prioritera sin egen tillförsel av energi och glädje. Det är praktiskt. Tänk på uppmaningen på flyget om det skulle bli kris – sätt på din egen syrgasmask innan du hjälper andra. Om vi fredar våra glädjeoaser så blir vi mycket trevligare människor, både gentemot oss själva och mot andra. Så du kanske ska anmäla dig till den där vuxenridningen nu äntligen, eller bestämma att trädgårdsjobbet faktiskt skall prioriteras i vår, eller att det faktiskt är en alldeles perfekt livsinvestering för dig att sitta i fåtöljen och läsa den där boken med gott samvete!

Plötsligt händer det – tavelvägg!

001 (12)
Idag gjorde jag min läxa! (läs inlägget nedan om kudden, samt kommentarerna till det…) Jag tog och gjorde något roligt, påbörjade ett projekt jag tänkt på länge, jag gjorde det hux flux utan att försäkra mig innan om att det inte fanns någon tvätt att vika eller någon disk att ta rätt på. Bra va? *klappar mig själv på axeln*

För en tid sedan tog jag och framkallade ett gäng kort (jag kan rekommendera Crimson!), både för att kunna ge bort men även med en tavelvägg i vår trapp i åtanke. Ramar handlar jag på mig i princip varje gång jag är på loppis. I eftermiddags tog jag så äntligen och ramade in ett gäng kort (behöver åka på loppis igen, måste ha fler ramar!) och började spika upp dem i trappen.

Äntligen! Känns så skönt/härligt/kul när jag får ändan ur och gör något som åtminstone känns en aning kreativt. Jag får återkomma framöver med resultatet!

Tidsresan

Skoved (9)Snart är det påsklov. Med det sagt tänkte jag visa några bilder från den tidsresa vi gjorde en helg på sportlovet. Det tog bara dryga timmen att resa dit, men väl på plats hade tiden backat sådär en 60 år… Våra vänner har fått köpa en gammal släktings hus och det mesta står orört sen en svunnen tid. Det var otroligt fascinerande! Jag älskade det.

Skoved (4)Köket… Helt crazy färgställning, men vad glad man blir! Inget av vitt-vitt-vitt som dominerat många inredningstidningar sista decenniet. Den dag vi kommer fram till ”Prioritering 347 – renovering av vårt kök”, då vill jag ha såna här skåp, fast kanske mintgröna? Älskar att de går ända upp i taket, älskar handtagen. Kaklet! Plastlådorna under överskåpen. Lysknapparna…

Skoved (5)En till sak jag verkligen gillar med gamla hus är dessa platsbyggda små ”in- och utbuktningar” som inte finns i moderna hus. I äldre hus blir man ofta överraskad – ”oj, finns det en alkov här?”, ”nämen, har de byggt en garderob här?”, och rummen är inte bara logiskt uppbyggda efter en korridor.

Skoved (10) Skoved (2) Skoved (11)
Vi gick på skattjakt i dagarna tre och överallt fanns fina saker att titta på. Gamla söndagsskolekort, kantband och hyllpapper i skåpen och fina möbler.

Skoved (6)                        Skoved (8)
Barnen lekte, Märta fick leka med stortjejernas barbiesar och lyckan var gjord. Hon kan ju sitta och klä av och på dockor i timmar, helt i sin egen värld… Den högra bilden skulle kunna vara med i någon kampanj för stackars barn i suput-hem, men i själva verket leker de Kurragömma och Märta vill göra allt som de större gör. Storpojkarna åkte i Skulebacken om dagarna, och de ännu större storpojkarna roade sig även med en skotertur.

Skoved (7)Tittut! Vi ser fram emot fler turer i framtiden till dåtiden.

Konsten att hänga upp tavlor.

249Nej någon rensning hanns (förstås) inte med i helgen. Vi satsade på umgänge och lämna-hemmet istället. Igår var det först traditionell Byalagsstafett på längdskidor. Därefter var vi hem till min syster med familj i Ljustorp, en skön och trevlig eftermiddag/kväll (tack för mat!). Bilder lär snart komma därifrån på ett gäng söta små gullefjun – äggkläckningsmaskinerna är i full gång!

Idag ville Samuel åka slalom med en kompis och medan han var på ”Vårtan” passade jag och de två minsta på att åka hem till storasyster med familj. Jo just det, hon som blev Årets Härnösandsbo… inte illa pinkat! Restaurangen hon driver är himla mysig, och föga förvånande så är det lika fint och hemtrevligt hemma hos dem. Älskar hur hon bara spikar upp lite tavlor huller om buller och så ser det bara så… bra ut! Jag vill göra så, men nån slags linjal inne i mitt huvud vaknar till liv när jag tar fram hammaren… och jag kan liksom bara inte hindra collaget från att se strukturerat ut!! Lina, teach me.