Spjälsängen fick vi sänka till nedersta läget för nu har prinskorven kommit på att det är kul att resa sig upp mot saker. Alldeles för tidigt, om du frågar mig, han har liksom inte förstånd att dra sig upp mot rätt typ av saker och han trillar än hit, än dit. Annars har helgen bland annat bjudit på ett väldans trevligt 40-årskalas tillika maskerad på temat författare. I was ”visst gör det ont när knoppar bristar, varför skulle annars våren tveka?” (guess who…). Förresten premiär för Algot att ha barnvakt och somna utan amning – bra jobbat av mormor! Vidare har tuppen galt utomhus för första gången denna vinter, det var ett härligt ljud som gav hopp om vår. En rejäl stavpromenad, bullbak, syskonbråk, skoter, utekalas, körövning och lite lätt halsont får annars sammanfatta denna helg.
Nu är jag trött på att våren tvekar, så kom igen nu bara, även om det gör ont när dina knoppar brister!
Ingen tupp, men väl en höna.
I skrivande stund hör jag hur det börjar regna. Hurra!! Nu blev jag snabbt bönhörd. Kanske snön kan börja försvinna på allvar nu?
Mumma kardemumma 